Släktgård i Tuna socken sedan 1810


Smedjan vid Stora Hultersta



Smedjan på gården användes sista gången omkring1950. Då smidde Manne i Korpdalen där tillsammans med gårdens karlar (David Karlsson och David Hulterstam). Det handlade troligtvis om någon redskapsdetalj. Vi barn fick vara med i utkanten. Både jag och Sören i Korpdalen minns tillfället. Byggnaden har därefter utnyttjats för förvaring av diverse äldre jordbruksredskap, taggtråd m.m. men i övrigt lämnats att förfalla.

Smedjan står några hundra meter söder om den övriga gårdsbebyggelsen.




Den kan skönjas tvärs över åkrarna när man passerar på landsvägen.




Förfallet hade gått långt. Hur skulle vi göra? Vi såg ingen möjlighet att klara av någon restaurering, varken ekonomisk eller praktiskt. Taket täcktes med en presenning som tillfälligt skydd.



Vår inriktning var i första hand att få stöd för restaurering av det gamla boningshuset från 1600-talet, också det i dåligt skick. Vid kontakter med Nyköpings museum och länsstyrelsen upplystes vi då om att det fanns ett bidrag för restaurering av överloppsbyggnad inom jordbruket. Smedjan skulle kunna falla inom den kategorin och under våren 2011 gjorde vi en ansökan.

Under försommaren 2011 gjorde byggnadsantikvarie Kalle Anderberg från Sörmlands museum ett besök på gården för att inspektera smedjan och göra en bedömning av bevarandevärdet. Hans funderingar kring platsens och husets historia var spännande och gav oss en del att fundera över.

I sitt protokoll skriver han: "Byggnaden är en viktig del i gårdssammanhanget då den förmedlar information om hur gården använts. Byggnaden i sig förefaller vara gammal och verkar delvis bestå av återanvänt material. Det finns också god anledning att misstänka att såväl platsen som byggnaden tidigare haft en annan användning. Denna misstanke motiverar ytterligare att byggnaden bevaras." …." Mot norr finns en vattbräda på ytterväggen som antyder att det kan ha funnits en dörr eller ett fönster här. Mot väster finns en pardörr där ena dörrbladet saknas. Ovanför denna dörröppning har taket lyfts något för att dörren ska passa. Mot söder har en stor öppning tagits upp där även syllen har kapats.. Smideshärden har troligen murats i efterhand och möjligen har byggnaden haft en tidigare annan användning. Den igensatta dörren på norrfasaden antyder detta."

Kalle Anderberg gjorde oss också uppmärksamma på en grop i sluttningen mot sydost. Gropen förefaller vara stensatt och skulle möjligen kunna ha haft någon funktion i ett annat sammanhang än smidesverksamhet. Kalle Anderberg framkastade tanken att huset och kullen utgjort en boplats. Smedjan skulle sålunda ha haft en tidigare historia som backstuga - en helt oväntad tanke för oss! Varken vår far eller farfar har någonsin talat om att någon skulle ha bott på platsen. Ingen har heller berättat något om en förändring från bostad till smedja. Han daterade byggnaden till mitten av 1800-talet.

Smedja-backstuga?

Skulle det ha legat en backstuga på åkerholmen? Ingen av oss har hört talas om det! I kyrkböckerna finns ingen anteckning om att någon bott i en backstuga på Stora Hultersta ägor. Kan det vara så att stugan uppfördes men aldrig blev bebodd? Eller beboddes den tidvis, exempelvis under sommaren? Vi vet inte.

I början av 1860-talet var det ett generationsskifte på Hultersta. Sonen Karl Johan gifte sig. Hans mor var då änka och levde ytterligare ett femtontal år på gården. Var backstugan avsedd för henne? Karl Johan fyllde bostadshuset med en stor barnaskara, så man bör ha varit trångbodd även efter den tidens mått. Det har t ex berättats att ungdomarna sov på höskullen sommartid.

"Byggnaden verkar delvis bestå av återanvänt material " skriver Kalle Anderberg. Varifrån kom det materialet? Tog man det från gården eller kom det från någon näraliggande gård, där man haft en outnyttjad byggnad? Det var ju inte ovanligt att man plockade ner hus och satte upp någon annanstans, där större behov fanns. Ett annat hus på gården, "Kammarn" är flyttat från Elggrav i början av 1900-talet.

En spännande, högst spekulativ, tanke är att koppla ihop den med Bäcktorpsstugan, en backstuga på granngården Bäcktorps marker, som finns antecknad i kyrkböckerna mellan 1842 och 1860. Därefter försvinner den. Tuna hembygdsförening har kartlagt torpgrunder i socknen och sökt efter Bäcktorpsstugan men inte lyckats återfinna den eller ens lokalisera den. De som bodde i Bäcktorpsstugan var Per Andersson Flodberg och hans hustru. Per var tidigare bonde på Hultersta men när sonen Johan tog över flyttade han till granngården Bäcktorp, som han brukade till 1842, då han "krympling och utfattig" återfinns i Bäcktorpsstugan, "ett nybygge på Bäcktorps marker".

Man skulle kunna tänka sig att sonen på Stora Hultersta hjälpte sin far att föra upp stugan och när de båda gamla var döda, plockades huset ner att den sedan, plockades ned och flyttades tillbaka. när de båda gamla var döda.

Hur det i verkligheten förhöll sig lär vi aldrig få veta men det är lockande att spekulera!

Den sammanfattande bedömningen från museet var att smedjan bör bevaras och restaureras. I slutet av juli 2011 kom besked att Länsstyrelsen bifallit vår ansökan, vilket innebär ersättning upp till 14 300 för restaureringskostnader


Arbetet påbörjades med en allmän upprensning. En del buskar och småträd togs bort.




Takpannorna plockades av. Omfattningen av skadorna framträder nu tydligt.




Den raserade muren med bälgen till vänster. Längst fram ett städ.




Byggnaden frilades i marknivå.




I juni 2012 påbörjades restaureringsarbetet. Byggnadsantikvarie Kalle Anderberg hade i protokollet lämnat tips och anvisningar på lämpliga åtgärder och materialval där så var möjligt. Först togs allt ruttet eller skadat virke i tak och väggar bort och ersattes där det var möjligt med äldre virke som kunde gömma sig i skrymslen och vrår på gården. En del nytt virke fick också införskaffas. En rak tall fälldes och barkades för att ersätta den gamla halvruttna nockstocken.

Taket var i mycket dåligt skick. Samtliga takbrädor måste bytas ut. Så mycket som möjligt av bärande delar behölls men en del fick bytas ut. Taket fick samma längd som tidigare eftersom så mycket som möjligt av det gamla enkupiga takteglet skulle användas. Bredden på taket bestämdes genom att provlägga några tegelrader.






Bottensyllen var delvis rutten vid dörren och byggdes på halvt-i-halvt med en ny bjälke.




Bjälken vid dörrposten var också rutten och fick bytas ut. Detta gällde också bjälken ovanför dörren men är ännu inte på plats men är förberedd genom att såga halv-i-halvt i de friska bjälkarna.




Samtliga takbräder fick bytas ut.




Oljehärdad board spikades ovanpå taket för att skydda undertaket mot läckage.




Ströläkt och bärläkt monterades och det gamla enkupiga takteglet lades på. Det visade sig att teglet var ett hopplock redan när det lades första gången. Det var minst fem olika typer/fabrikat med olika längd och bredd. Cirka hälften av pannorna kunde användas, resten var trasiga. Det ursprungliga teglet kompletterat med ett 20-tal pannor från Folkedarve och ytterligare ett 20-tal från Brotorp täcker ena sidan. De olika dimensionerna försvårade läggningen av takteglet som blev ett riktigt "pusselarbete".




För att täcka andra sidan inköptes ett hundratal pannor från Hedenstedts i Trosa tillsammans med några av de gamla pannorna. Det blev många och tunga lyft upp och ner, prova och byta innan allt var klart




En rekommendation var att använda lärk till vindskivor och vattbrädor. Istället för nockpannor användes också lärkträ. Lärken till vattbrädorna kommer från egna lärkträd på gården medan lärken till vindskivorna anskaffades från byggvaruhus. Lärken kommer med tiden att anta en silvergrå färg.




Det uppstickande takfallet över dörren var väsentligt att behålla enligt Kalle Anderberg. Det vållade en del problem såväl vid tegelläggning som montering av lärkbrädor för att förhindra att vatten kunde tränga in i mellanrummen vid takfallet.






Byggnaden är nu i stort sett restaurerad. Ett dörrblad saknas. Hittills har vi inte hittat något som passat byggnaden men fortsätter söka. Den södra gaveln är fortfarande öppen, som den förmodligen varit så länge som byggnaden tjänstgjort som smedja. I ett tidigare skede i byggnadens historia har här varit en fönsterförsedd vägg. Vi avvaktar en diskussion med museet innan vi gör något ytterligare där.

Det känns bra att smedjan nu borde klara vädrets makter ytterligare några generationer.
Copyright © 2014 All Rights Reserved