GAMLA STUGANS RESTAURERING

Del 2: 2016 - 2020

Golvet var i stort sett bra frånsett på ett par ställen, som varit mera utsatta för nötning. Vid eldstaden fanns det fuktskador, som antagligen härrörde från vattenstänk vid matlagning och tvätt. Kanske hade vattenhinken stått där? Strax innanför tröskeln till rummet fanns en fördjupning i golvet, nästan som en grop - spår efter många skor och stövlar, som klivit över tröskeln. Golvet skulle kunna behållas och skadorna skulle kunna åtgärdas! Virket vi sågat, som fanns i logen, behövdes inte längre. Det skulle säkert komma till användning någon annanstans någon annan gång!







Efter en diskussion med Björn skickades på nytt en bidragsansökan till Länsstyrelsen i december 2016. I den äskades medel för att "i storstugan åtgärda golv och innerväggar . lerklining . oerhört värdefullt att ha Björn Björkqvist med i arbetet. Byggnadsantikvarien Kalle Anderbergs deltagande är också ovärderligt". Beslutet från Länsstyrelsen kom i juni 2017 och där lämnades bidrag endast med 10.000 kr, en betydligt lägre summa än vi ansökt om. Det kom att visa sig senare under året, att andra beslutade medel inte förbrukats så Länsstyrelsen beviljade oss den summa vi äskat - kanske för att vi tidigare, genom så mycket eget arbete, inte förbrukat de medel, som vi tidigare beviljats.

I augusti året därpå 2017 började Björn arbetet i nedre rummet med att ersätta de skadade golvbräderna som var utmed eldstaden. Han fäste en lång bräda i golvet ca 1 m från eldstaden. Med brädan som stöd för cirkelsågen sågade han ca 2 m av brädorna. Golvbräderna mot eldstaden kunde sedan försiktigt lossas. De gamla bjälkarna därunder togs bort tillsammans med spån och flis.







Nya bjälkar avvägdes noga som underlag för de nya golvbräderna. Mellanrummen fylldes med lecakulor. Ett spår (not) frästes i kortändan på golvbräderna så att en lös fjäder kunde föras in i spåret.



Mot fjädern kunde sedan en ny golvbräda med motsvarande not för fjädern fästas med spik. Vinkelrätt mot denna bräda fästes nästa golvbräda mot väggen vid dörren. Bräderna fixerades och stabiliserades med hjälp av en fjäder, som slogs in i notarna i hörnen på båda de nya golvbräderna. Golvbräder fylldes på undan för undan så att hela mellanrummet till eldstaden fylldes och spikades. Sista spiken slogs i brädan närmast ytterväggen.

GOLV I FÖRSTUGAN

Några veckor därefter bröt vi upp golvet i förstugan, ett arbete som tog två dagar. Dessvärre revs också ett humlebo. Dagen därpå var Björn tillbaka för att lägga nytt golv. Humlorna surrade hela tiden vilset omkring, vilket också hörs på de videoinspelningar som gjordes. Det var en del stora skador på golvet och det sviktade här och där. Den bortre delen var cementerad med ett rektangulärt meterdjupt hål, som troligen tidigare tjänat som ett svalt skafferi. Golvet vid ingången var lite lägre och bestod av tvärgående bräder, som var hårt slitna av många års trampande.





När golvbräderna tagits bort, låg tre kraftiga, men ankomna, stockar omgivna av en fyllning med kolstybb och stenblandat grus.





Efter att stockarna tagits bort, visade det sig, att det fanns överraskningar kvar i fyllningen. En trasig lergök och skärvor av en porslinskopp hittades. En snok hade ömsat skinn där men det stora fyndet var en ärgad 1-öring från unionstiden med Norge, med årtal 1858. När all fyllning var borttagen återstod ett antal stenar i olika storlekar




Nu var det dags för Björn att börja lägga ett nytt golv. Först placerades stora stenar ut för stöd till tre kraftiga bjälkar (från tallarna efter stormen). De justerades noggrant i våg. Jord togs bort under några av stenarna, med yxa höggs lite virke bort mellan stock och sten, några hårda slag med slägga behövdes här och där. När allt var klart fylldes mellanrummet med lecakulor. Ragnhild passade på att kasta in några 10-kronors mynt - för man vet ju aldrig vad ont knytt kan hitta på .! Samtidigt en hälsning till dem, som om hundra år, bryter upp golvet på nytt!







För att få en överblick över golvbräderna, placerades de ut på bockar på gräsmattan. Undan för undan valdes och anpassades bräderna och spikades fast mot bjälkarna fram till den delen som bestod av cementgolvet med hålet. Detta fylldes också med lecakulor. Ovanpå cementgolvet placerades fyra smala bräder som förborrades och förankrades med spikhylsa och långa spik.







Golvbräder spikades hela vägen fram till ytterväggen så att de även täckte hålet i cementgolvet. Vägglister fästes med gammal spik runt väggarna. Vägglisten anpassades noggrant till två stenar under dörren till övre rummet.

KURS I LERKLINING

Under våren 2017 deltog vi i en kurs som Kjell Taawo, enhetschef på Sörmlands Museum anordnade i lerklining. Platsen var en kvarnstuga i närheten av Nynäs slott, norr om Nyköping. "Vår" murare Johannes Riesterer var ledare och visade det praktiska handhavandet. Under kursen föreslog Lennart kursledningen att den kurs, som planerades till hösten, kanske skulle kunna hållas i vår Gamla stuga. Johannes nappade på idén och följaktligen gick en lerkliningskurs av stapeln på Hultersta i mitten av augusti samma år. Björn hade strax innan lagat de skadade golvpartierna i rummet. Samtidigt kunde kursdeltagarna beskåda den vackra eldstaden, som Johannes hade murat upp året innan. Efter en introduktion av Kjell och Johannes, grep sig ett dussin kursdeltagare an väggarna. Golvet var täckt med board med tanke på vår egen erfarenhet från vårens kurs. Det skulle bli mycket lerstänk! Av samma skäl ombads Johannes att lerklina väggen närmast eldstaden! I matpauserna samlades deltagarna utanför stugan runt borden och stolarna i det strålande augustivädret. Många och livliga diskussioner om restaureringsbekymmer och erfarenheter utspann sig. Tidigare hade väggarna varit täckta med flera lager tapeter, som vi tagit bort innan vi började vår egen restaurering. Tapeterna hade säkert inte bara varit till prydnad utan också gett skydd mot drag. Nu var det leran som täppte till eventuella springor mot drag.









Alla väggarna var nu täckta med lera, även över de fina lagningar vi hade gjort på väggen bakom eldstaden - förutom ett fyrkantigt område, som vi bett, att Johannes skulle lämna orört.

LERKLINING AV FÖRSTUGAN

Det blev en hel del färdigblandad lera över efter kursen, som vi fick behålla. Den kom väl till pass när vi dagen efter kursen passade på att lerklina väggarna i förstugan. Timmerväggen mot övre rummet lämnade vi kvar "oklinad". Den var så vacker, så vi ville behålla den som den var.







När lerkliningen hade torkat ordentligt var det dags för finputsning. Det fanns flera områden som behövde justeras och en del sprickor, som behövde täckas över. Leran, som används för finputsning, skall ha en något annan sammansättning än den, som används vid den första lerkliningen. Av Johannes Riesterer köpte vi färdigblandad lera, som tillretts med sand och kodynga i en horisontalblandare. Under några dagar i september 2018 gjorde vi sedan finputsningen, både i nedre rummet och i förstugan. När "finkliningen" torkat blev det åter några sprickor. De kunde justeras genom att först duscha området med vatten. När vattnet sjunkit in blev leran mjuk på ytan och kunde jämnas till så att sprickan fylldes ut.




























Förstugan inredd med nytt golv och lerklinade väggar. Lennart tar en paus i nedre rummet.

OFFERBRÄDOR

Nederdelen av träpanelerna på de båda gavelväggarna bar spår av sol, väder och vind. På samma sätt, som gjorts tidigare på panelen på södra väggen, åtgärdades detta sommaren 2018 med offerbräder. Träpanelen på norra sidan hade varit mera skyddad och där behövde bara snedbräder under panelen spikas fast.







MÅLNING AV TAKET I NEDRE RUMMET. 9 maj 2019.

Taket i nedre rummet stod därefter i tur att målas. Först skulle den gamla färgen skrapas bort, vilket blev en verklig pärs den varma sommaren 2019. Det upprepades en gång till, för att få bort de sista färgresterna, när det inte var fullt så varmt.

I början på september 2019 var det dags för målning. Den färg, som vi använde bestod av krita och tapetklister upplöst i vatten. 10 kg släkt kalk blandades i 5 liter vatten, som fick stå övernatt. Dagen därefter blandades 150 gram tapetklister med 1,5 liter ljummet vatten och fick stå ett tag, innan det rördes ned i kalkblandningen. Allt rördes om noggrant. Svart kimrök blandades i för att tona den vita färgen lite mörkare. Om man använder enbart krita som pigment, upplevs färgen alltför vit. Lite av färgen penslades på en bit bräda och snabbtorkades med värmepistol, för att se om tonen var det rätta. Proceduren upprepades tills vi var nöjda.











Med gummihandskar och oömma kläder målade vi snabbt ut färgen med stora penslar för att inte färgen skulle hinna torka och ge tydliga ränder.











De stora ytorna i brädtaket målades sist. När färgen torkade ljusnade den målade ytan betydligt och vi var mycket nöjda. Rummet blev ljust och trevligt.







Några månader senare började dessvärre färgen flaga på de stora brädytorna i taket, som tidigare varit målade men den satt kvar på de träytor, som aldrig varit målade förut. På rafter med sprickor i träet satt färgen också kvar. En möjlig orsak till att färgen flagade av, kan vara att vi glömde röra om färgen tillräckligt ofta. Mot slutet blev den då inte så utspädd, som den skulle vara. Det får bli en ny omgång med färgskrapning och ommålning, vad det lider.

FÖNSTER.

Så hade det blivit dags att se över fönstren med fönsterkarmar och fönsterbågar. Alla fönsterbågarna togs ner och bars till en hyvelbänk i stallet för förberedelser och underhåll.











Med en kittlampa, som lånats av Kjell Taawo från museet, värmdes kittet upp, innan det lossades från glaset och fönsterbågen. Stiften, som höll kvar rutorna drogs försiktigt ut med en hovtång. Varje fönsterruta märktes upp noga.















Fönsterbågarna sågs över efter skador. De riktades om genom att vi placerade dem i fönsterkarmarna. Hål borrades i alla hörnen och små fyrkantiga stavar slogs in i hålen så att de blev stabila i formen. Två av fönsterbågarna var i dåligt skick. Nya tillverkades i kärnvirke av furu av en skicklig hantverkare på Gotland - granne med Lennart och Ragnhild. Träramar med plastfolie täcktes över de tomma fönstergluggarna och hölls fast med spännband i avvaktan på de renoverade fönstren.





Nästa moment var att måla fönstren. Färgvalet hade dryftats åtskilliga gånger. Vi åkte runt och tittade på olika byggnader med olika färgval. Flera hus vi såg hade fönsterbågar målade i guldockra och bestämde oss slutligen också för att gå på den linjen. Två burkar linoljefärg beställdes hos Brunelius i Nyköping. Färgen skulle strykas på tunt och men täckte ändå bra. Bågarna försågs i kortänden med krokar från klädhängare, för att kunna hängas upp på en stång och torka mellan strykningarna. Det blev två strykningar till innan de hängdes in i en garderob i huset under vintern.

Lennart hade under tiden sett över fönsterkarmarna. Några hade skador där virke behövde bytas och limmas fast. Fönsterfodret behövde också ses över och bytas ut. När detta var klart målades alla i vit linoljefärg, som stod vackert mot den röda färgen på stugan.







I juni 2019 var turen kommen till att förse fönsterbågarna med rutor. Det var några, som var trasiga och behövde ersättas. En del av spröjsen var tunna och där måste glaset vara tunt - två mm. Vi vände oss till en glasmästarfirma i Nyköping, där vi fick god hjälp. Det var spännande att se, hur en skicklig glasmästare arbetade, när han skar till rutorna. Han hämtade en stor ruta - höll ena hörnet av glaset mot ena hörnet där rutan skulle sitta - drog med glasskäraren på "fri hand" utmed spröjsen - knäckte till så att rutan delades - drog med glasskäraren utmed den andra spröjsen - knäckte till - och rutan föll på plats. - fäste fast rutan med en slags häftpistol. Om resten av glaset räckte till nästa ruta i fönsterbågen, upprepades proceduren - annars en ny stor ruta, osv. Klart! Inger och jag kunde bara uttrycka vår beundran. De övriga rutorna fick vi stifta om själva. Med fönstren klara var det dags att kitta dem med linoljebaserat kitt. Det tog ett tag innan vi fick till den rätta tekniken. Det var viktigt att värma kittet i handen innan det trycktes mot ruta/spröjs med en kittkniv eller liten spackelspade. Hörnen var knepiga men med träning gick det bättre.

Fönstren fick därefter ytterligare en strykning med gul färg. Den här gången så att färgen täckte även en bit ut på fönsterglaset. När färgen torkat kunde den överflödiga färgen tas bort på rutorna med stöd av en bred spackelspade och rakblad. Fönstren sattes tillbaka i fönsterkarmarna och Gamla stuga fick med ens ett nytt liv igen!

RÖDMÅLNING

Man skulle kunna tro att rödmålade stugor alltid haft vita knutar men långt tidigare var det vanligare att även knutarna målade i samma röda färg som stugan. Dessutom användes ofta en ljusare röd slamfärg än den, som är vanlig idag. Det bestämdes, att Gamla stuga nu skulle målas med den ljusare röda färgen och att även knutarna skulle bli röda. Stugan skulle då skilja sig från de övriga byggnaderna på gården, som var rödmålade i en annan nyans. De vita knutarna skulle ju nu också försvinna. Röda stugor med vita knutar är ett relativt sent fenomen, har vi fått höra. Det blev ett styvt jobb att skrapa av flera lager av den vita färgen på knutarna - men det gick.











Vi tycker nu att det är trevligt att se stugan. Att den skiljer sig i färg från de övriga byggnaderna på gården tycker vi bara är positivt.

DÖRREN

Vi hade länge ansett att dörren till Gamla stuga inte passade längre. I synnerhet inte nu efter alla förbättringar, som hade skett. Dessutom fanns det gamla hakar på insidan av dörrkarmen, som tydde på att det tidigare hade funnits en dörr, som hade gått inåt.







Det var naturligt att ta upp frågan med Björn. Diskussionerna landade i att det borde bli en pardörr med det ena dörrbladet något bredare än det andra. Vi bestämde, att den högra dörren skulle vara den smalare. Den skulle troligtvis inte öppnas så ofta utan vara reglad på insidan. Den vänstra skulle öppnas med en gammaldags klinka, när man gick ut och in. Färgvalet fick anstå till senare. Björn återkom med närmare förslag på utformningen och åtog sig också att tillverka dörrarna åt oss. De snickrades i kärnfuru och blev verkligt gedigna och kommer att stå emot väder och vind i många år. I juni 2019 monterades de nya dörrarna på insidan av dörrkarmen. De gamla dörrhakarna togs bort. Äldre tidsenliga gångjärn skruvades fast på dörrarna och hål borrades i båda dörrkarmarna för dörrhakarna, som dörrarna skulle hänga på. Med en del justeringar här och där kom dörrarna slutligen på plats. Den nya anblicken, som man nu möttes av, var slående! Ett stort lyft för stugan! Dörrklinkan är på gång. Den smids av en finsmed på Gotland.

Vi bestämde att dörrarna skulle målas i samma gula färg som fönsterbågarna.











Den gamla dörren på utsidan kommer att vara kvar, som ett extra skydd under höst och vinter. En ommålning kan eventuellt behövas så småningom.

Björn överraskade oss med att ha gjort en gammaldags hängränna. Den sattes upp under takutsprånget över dörren. Hängrännan är tillverkad i ett enda stycke av en smal granstam, som urholkats.

ÅTERSTÅENDE ARBETE

Det återstår en del arbete innan Gamla stuga helt har restaurerats. En fullständig återgång till gamla tiders förhållanden och utseende, kommer inte att eftersträvas utan ambitionen måste vara att anpassa arbetet efter vår förmåga och till viss del vårt behov. Vi är framför allt glada och nöjda över att stugan nu kan klara några hundra år framöver utan allt för stora insatser.